Nu tycker jag att lågtrycket kan parkera på någon annan ort. Börjar känna av huvudvärk. Igår hade jag huvudvärk hela dagen, sova var det enda jag kunde göra på förmiddagen. Resten av dagen var värken lindrigare men jag gick ändå runt och kände mig konstig. Jag läste ut min Trenter-bok dock, den var sådär. Den utspelade sig i östgötska skärgården, kanske därför (även om jag borde vara lite lokalpatriotisk).
Nu läser jag Virginia Woolf´s The Years. Klart lovande.
Vad läser ni?
4 comments:
Jag läser Peter Guralnicks Sam Cooke-biografi "Dream Boogie" och Ann Radcliffes gotiska "The Italian or the Confessional of the Black Penitents" (1797). Fast det visste du ju i och för sig redan.
Biografin är lite seg, det är alldeles för mycket om skivbolagskontrakt. Radcliffes roman är också rätt seg. Det är gott om onda munkar och nunnor, men det tråkiga är att så fort det hänt något mystiskt så grubblar huvudpersonerna över det i tio sidor. Sedan dyker det upp en ond munk till och säger ytterligare något mystiskt som man måste fundera över.
jag läser finaste bodils 'priset på vatten i finistère'. jag tycker om den! men så tycker jag mycket om bodil och hennes sätt att berätta. fast jag har ännu inte läst något som inte handlar om henne själv. men ska jag fortsätta läsa bodil efter den här boken, måste jag nog det för jag tror att jag har läst alla hennes "bodilböcker" nu (då räknar jag även med dem som innehåller "lite av varje").
jag läser egentligen också 'järnfjäril' av chee soon juan, men det gör jag bara då och då (trots att den är så tunn). situationen i burma gör mig så upprörd att jag inte klarar av hur mycket som helst åt gången.
Jag läser Jag har sett världen börja av Carsten Jensen och älskar den. Det är den mest insiktsfulla reseskildring jag någonsin läst. Måste läsa hans nyutkomna roman snarast.
Jag läser också Djävulssonaten av Ola Larsmo men den är ganska trist.
Jag har just läst ut "Går det åt helvete är jag ändå född" av Agneta Klingspor och börjat på "Maoisterna. En historia berättad av några som var med" av Lars Åke Augustsson och Stig Hansén. Den förra var bra, den senare är helt okej, om inte annat så för att den ger tips på vidare läsning om ett av mina favorit-fenomen, 60- och 70-talets idealism.
Post a Comment