Busy doing nothing.

Ett tecken på att jag är rastlös är när jag börjar söka på Eniro efter gamla klasskompisar från grundskolan. Det är visserligen lite intressant att se att många efter sina studier har flyttat tillbaka till L. (och en och annan till S.) men samtidigt känns det jobbigt att känna att det är ännu fler där som jag borde försöka att se (och inte på mitt vanliga manér gå förbi utan att ha sett) och lite socialt hälsa på. Mitt klassiska problem är ju att trots att jag ser rakt fram när jag är ute och går så tittar jag inte på människorna jag passerar och därför, om jag nu möter någon gammal klasskamrat, så tror de att jag bara låtsas att inte se dem och har förvandlats till en stroppig snobb. Men samtidigt, eftersom jag aldrig tittar så vet jag inte om jag faktiskt har passerat folk som jag har känt och borde ha hälsat på... Min kompis J. har sett kanske fem av våra klasskamrater från gymnasiet i Stockholm... jag har aldrig sett någon... Fast egentligen spelar det väl ingen roll för jag har inga planer på att gå på någon mer klassåterträff med dem från grundskolan och dem från gymnasiet hade jag 0 gemensamt med så om alla dessa tycker att jag är osocial och snobbig så spelar det väl ingen roll.