Det finns ett visst beteende som jag har väldigt svårt för hos andra människor. Jag ger några exempel:
*På Djurgårdsfärjan. Båten närmar sig land och människor ställer sig upp för att köa vid utgången. Då säger någon "Vi behöver inte stressa som alla andra. Vi tar det lugnt, vi kommer av båten ändå". Eller. "Det är som på Finlandsfärjorna, folk köar för att gå på och folk köar för att gå av".
*Innan festen igår. Några får komplimanger för sina festkläder. Några andra som står i närheten säger: "Alla har verkligen klätt upp sig, jag tycker inte det är så viktigt". "Person 2: Jag håller med, jag tycker inte det är en så speciell fest".
*När jag för längesedan hade lockigt hår och hade satt upp håret i två lockiga tofsar (och vi pratar två tofsar högt upp på huvudet och en snodd ovanpå så att håret spretade lite mer, men en frisyr som tog 2 sekunder att fixa). Någon sa att det var fint. Några som sitter i närheten säger: "Jag är verkligen imponerad av folk som tar sig tid att fixa till håret innan en föreläsning". Person 2: "Jag håller med, jag hinner inte med sådant på morgonen och varför ska man göra det liksom".
*På bussen. Det är jättemycket folk och alla sittplatser är upptagna. Folk går inte bakåt i bussen ordentligt vilket gör att busschauffören måste ropa ut om detta i högtalarna. Alltid är det någon som sitter ner och säger: "Jag förstår inte varför folk inte fattar att de måste gå bakåt i bussen".
***********
Gemensamt för alla exempel är att det yttras på ett markerande sätt, det sägs högt och bredvid personerna som har det avvikande beteendet (köa, klä upp sig, sätta upp håret i tofsar, inte gå bakåt i bussen). Jag tror att det rör sig om en personlig osäkerhet som personerna måste få bekräftat av någon i närheten. Jag tror inte att de säger det för att vara elaka mot personen det handlar om, men jag förstår inte varför den här konstiga försvarsmekanismen hela tiden sätter in hos vissa människor. Och det handlar ju trots allt om att trycka ner andra människors beteende och försvara sitt eget. I exemplet på färjan tror jag att personerna egentligen skulle vilja vara först i kön för att ta sig av snabbt men när de märker att detta inte är möjligt så måste de istället trycka ner personerna som är "sååå stressade".
5 comments:
Men Catrine, kan det inte vara så att om man är på en färja och är två personer kanske behöver säga till varandra att man ska vänta tills de andra har gått av, så att den ena inte rusar medan den andra blir kvar? jag brukar alltid vänta tills folk har gått av och om jag är med någon som jag märker börjar studsa uppåt säger jag nog till att det är bättre att vänta. Man är ju dessutom i en annan situation än de som redan ställt sig i en eventuell kö - man skulle ju hamna längre bak. Men jag förstår vad du menar med de andra kommentarerna, det är ju ganska oartigt om inget annat.
Jag hatar verkligen sånt. Jag hatar att känna mig liten och dum när jag inte har gjort något fel. Och när det sägs på ett så allmänt sätt att jag inte kan försvara mig blir jag jättearg.
Och jag tror att det stämmer som du säger att det är osäkerhet som skapar det beteendet men det är inte schysst att trycka ner andra bara för att känna sig bättre själv.
annika: Jo som du beskriver situationen kan jag hålla med. Men i fallen jag talar om är det på intet sätt för att säga till sin kompis att inte köa utan enbart för att markera hur dumma alla andra är. Jag tror att personerna hade använt lite mer normal samtalston i sådana fall. : )
ida: Precis. När det sägs på ett allmänt sätt så är det inte precis läge att försvara sig.
jo, jag förstår vad du menar också - kände mig bara lite dum för jag brukar alltid säga till folk jag åker pågatåg med att vi ska vänta till folk gått av innan vi reser oss. dock utan att mena något annat än att vi ska vänta.
De situationer du beskriver tycker jag blir ännu värre när det är någon man känner, som trots att de vet någonting om en står och rackar ner på just den grejen. När jag gick på högstadiet minns jag t ex att tuffa tjejen i vår klass stod och sa jättehögt till en grupp där även jag ingick att det fulaste hon visste var när folk hade strumpor i sandaler - vilket jag hade haft dagen innan p g a skavsår eller nåt. Indirekta förolämpningar av den typen dyker jag är ren mobbningsmentalitet. Varför finns det alltid människor som behöver trycka ner andra? Kan vi inte bara vara snälla? Förrsten - fika söndag fm?
Det var elakt gjort, då är det ju verkligen åt mobbinghållet som du säger. Jag förstår inte heller varför många tycks ha ett behov av att trycka ner andra. Fram för snällhet och ärliga komplimanger. Sitter man i närheten och inte håller med kan man väl lika gärna vara tyst eller i alla fall vänta till personen gått därifrån (inte för att jag vill uppmuntra skitsnack bakom ryggen, men ändå).
Hellre fika på lördag för min del... Förstod att du var lite upptagen då men en kortfika?
Post a Comment